• Istanbul / Ankara / İzmir’den – Antalya’ya gidiş-dönüş uçak bileti
• Hillside SU Otel’de, deniz manzaralı odada 4 gece yarım pansiyon konaklama (29 Ekim - 02 Kasım, 4 gece 5 gün)
• Deluxe kategori araçlar ile tüm havalimanı - otel transferleri
• “MasterCard Special Moment“ta lüks tekne gezisi
• Sürpriz seyahat hediyeleri

Kampanya detayları için tıklayın.

Kampanya 01 Eylül – 31 Ekim 2008 tarihleri arasında Axess üye işyeri mobilya ve ev tekstili mağazalarından yapılacak 250 YTL ve üzeri taksitli harcamalarda geçerlidir. Taksit sayısı +4 taksit ilave edilmiş şekilde en fazla 12 olabilir. Bu kampanyadan Axess, Axess Gold, Axess Platinum, Axess exi26 ve Citi Axess sahipleri faydalanabilir.

Kul test för att se vart man står i den svenska politiken.

Mitt resultat.

Aracınız otoparkta kaldığı sürece her türlü hasara karşı sigortalı olduğundan içiniz rahat olsun. Aracınızı teslim aldığınızda da sadece Axess kart sahiplerine Vale Parking hizmetinde uygulanan %55 indirimden yararlanın.

* primevale; Axess sponsorluğunda, bir primeclass hizmetidir.

Axess'inizle İpek Mobilya Mağazalar'ından yapacağınız alışverişinizde vade farksız 12 taksit fırsatını kaçırmayın!

Detaylı bilgi için tıklayınız.

Mitt ödmjuka svar är således nej, denna blogg är ur ett funktionellt perspektiv helt onödig. Men jag har å andra sidan aldrig hävdat att något är gott bara för att det är funktionellt (och därmed dåligt bara för att det är icke-funktionellt). Jag bloggar här bara för att jag finner lite nöje i att göra så, precis du som läser denna blogg förmodligen gör det för att du finner det nöjsamt.

Denna blogg är inspirerad av tre händelser i min eget liv som frammanat ett litet argt klädmonster i mig. Dessa ”tre incidenter” kommer jag försöka vara vägledande i de texter jag skriver.

Den första ”incidenten” var när jag på Axess-TV såg det utmärkta debattprogram Kanon-TV där mode som fenomen diskuterades. Till min stora lättnad fanns det i detta program en person som stod upp för åsikten att modernt modet snarast var en karusell av stilar som över tid mest liknar en hund som jagar sin egen svans. Jag fann mig själv sitta och nicka med under större delen av programmet och önskade att någon skulle blåsa till strid mot galenskapen.

Den andra ”incidenten” var när några veckor senare när frågan kom upp när jag talade med en bekant. Han höll visserligen med om att herrmodet lämnade mycket att önska men menade på att en revival för klassiskt herrmode inte är möjligt p.g.a. att 1) det är för dyrt för gemene man, 2) det är för svårt för gemene man att förstå sig på och 3) för att det indirekt motarbetas av de stora klädföretagen som lever på att folk slit-och-slänger sin garderob för passa trenderna. Av dessa tre invändningar kan jag visserligen hålla med om den sista (företag tjänar pengar på konsumtion no big shocker) men invänder skarpt emot de två första. Med en bra basgarderob behöver inte det klassiskt herrmodet vara dyrt och de kunskapsmässiga krav som ställs på den som vill klä sig klassiskt är varken många eller avancerade. Har man bara lite sunt förnuft och kan knyta en slips kommer man rätt långt.

Den tredje ”incidenten” var när jag besökte en av Sverige medelstora städer. Jag trodde inte mina ögon! Visserligen har jag noterat tidigare att när man reser bortom Stockholm-Uppsala förändras klädmodet, men med anledning av de tidigare incidenterna så trädde kontraster fram allt tydligare. Inte för att majoriteten är klassiskt klädd i Stockholm/Uppsala men många, även yngre personer, har ofta en mer klassisk stil här. I denna stad (som tillhör en av de 10 största i Sverige) verkade den klassiska stilen vara mer eller mindre död. Under dagen såg jag inte en person under 50 år som bar kavaj och ingen under 35 år som bar skjorta. Detta trots att jag under samma dag såg fyra stycken herrbutiker av klassiskt snitt. Dessa butiker stod dock, trots att det var lönehelg, nästan tomma (man undrar hur de går runt?) medan t ex H&M och Carlings såg överbelamrade ut.

Därför kallar jag min blogg Ny stil. Inte för att stilen är ny utanför för att vi behöver ny stil i Sverige. Det är inte farligt att bära kavaj, en krage ramar in ditt ansikte och gympadojor är inte den enda sortens skor.

Välkommen

Men även solen har sina fläckar, och i det här fallet är det en ovanligt fånig liten text av Mats Wiklund. Wiklunds text är visserligen bara en kort snutt; snarast en notis, men eftersom den publicerats i en så pass ”tung” och seriös publikation som Axess tycker jag ändå den förtjänar att bemötas.

Under rubriken Så hålls bondlurkarna borta från DN ondgör sej Wiklund över att kultur- och nöjesskribenter ofta använder sej av engelska ord och fraser i sina texter. Han exemplifierar detta med ett citat från en kultursidesartikel ur DN, i vilken Malin Ullgren beskriver fotbollskommentatorn Glenn Strömberg som larger than life. Wiklund menar att ett sådant användande av engelska är elitistiskt och exkluderande. De som förstår de engelska orden, fraserna, referenserna och allusionerna känner sej exklusiva och utvalda, medan de som inte förstår känner sej uteslutna. Wiklund kallar detta för ett språkligt översitteri, och menar att tidningen mobbar sina läsare.

I en mening har Wiklund förstås rätt. Att t ex använda sej av engelska ord eller fraser i en svenskspråkig text är en markör som talar om att texten vänder sej till vissa läsare, med följd att andra läsare kan känna sej uteslutna. Det Wiklund missar är dock att sådana markörer finns i praktiskt taget alla dagstidningstexter, möjligen med undantag för de rena nyhetsartiklarna. Bruket av sådana markörer handlar heller inte bara om att skribenten vill positionera sej och ge sej själv och sina läsare känslan av tillhöra en exklusiv, utvald krets. Det är också en naturlig och i viss mån oundviklig följd av att det i alla intressegemenskaper utvecklas gruppspråk och ämnesspecifika terminologier.

Inom nöjes- och (i viss mån) kulturjournalistik kommer ofta nyheter från den anglosaxiska kultursfären. Följaktligen är nöjes- och kulturskribenter vana att inhämta information på engelska, och gradvis smyger sej engelskan in i deras texter. Detta kan, som i Wiklunds exempel, innebära ett direkt användande av engelska ord och fraser. Men det kan också ske i form av anglicismer som efter hand blir vedertagna i svenskan och anpassas till svenska stavnings- och böjningsregler.

Det är emellertid inte svårt att hitta exempel på liknande exkluderande språkbruk inom andra ämnesområden. Även om det inte är fråga om engelska ord/uttryck, så handlar det ofta om terminologi som är mycket svår, ibland närmast omöjlig, att förstå för den som inte har en ganska hög kunskapsnivå inom det aktuella området. Och det är ju precis lika exkluderande och elitistiskt som den av Mats Wiklund så avskydda engelskan.

Under en snabb genombläddring av dagens DN (080528) hittar jag bl a följande exempel:

På ledarsidan skriver man om förväntad inflation, och använder sej av ord som stagflation och styrränta. Hur många människor som inte har ekonomisk utbildning är helt på det klara med vad dessa begrepp innebär? På ekonomidelens börssidor finner man förstås ännu fler ord som hör affärsvärlden till. Bland annat talas det om sektorsentiment och direktavkastning; termer som man knappast kan förväntas förstå utan att vara väl insatt i affärsliv och aktiehandel. Även på sportsidorna – en del av tidningen som man kanske förväntar sej ska vara mera folklig och mindre elitistisk – används ämnesspecifika (ibland engelska) termer som wild card, trettondeseedade, libero och spetsläge utan att dessa ords innebörd förklaras. I kulturartiklarna stöter man inte oväntat på ord och fraser som hör till den humanistiska och samhällsvetenskapliga sfären; man använder sej av begrepp som strukturell diskriminering, diskurs, feodal och avkolonisering. Och bland musikrecensionerna hittar man som väntat en mängd ord och begrepp som hör samman med modern popkultur och kommunikationsteknologi; pixlade, electropop, feministbloggare, headbanga, dubbehandling, etc.

Som synes har alltså flertalet ämnesområden som tas upp i en dagstidning sin specifika terminologi, och i allmänhet förutsätts det att läsaren i någon mån behärskar denna terminologi. Dessutom är ordvalet bara ett av flera sätt en skribent kan använda sej av för att positionera sej och bjuda in eller exkludera läsare. Ett vanligt knep är att utelämna relevanta bakgrundsfakta och förutsätta att läsaren redan känner till dessa. Ett annat är att med hjälp av satsadverbial som ju eller som bekant signalera att läsaren redan förväntas känna till en del av den givna informationen.

Som jag tidigare konstaterat utvecklas det inom alla intressegemenskaper olika typer av gruppspråk och terminologier, och detta avspeglas givetvis även i journalistiska texter. Det är inte rimligt att kräva att alla texter ska vara fullständigt transparenta och begripliga för alla. Ett sådant krav skulle sannolikt innebära att många texter skulle bli orimligt långa eftersom väldigt många ord och begrepp skulle behöva förklaras. Det skulle sannolikt också leda till att många läsare skulle uppfatta många texter som oerhört tråkiga och övertydliga. Det skulle dessutom innebära en trist likriktning av tidningsspråket, eftersom många journalister skulle förlora en stor del av sin stilistiska repertoar.

Som tidningsläsare får man helt enkelt acceptera att man inte kan vara expert inom alla områden, och att det finns texter från vilka man känner sej exkluderad. Själv förstår jag utan problem Malin Ullgrens engelska fraser, men känner mej som en obildad bondlurk när jag konfronteras med ekonomijournalistikens businesslingo. Men det får jag leva med.

Fyra artiklar kan läsas på nätet:

• "Vänster om, höger om", Nick Cohen
• "1960-talets onda arv", Lennart Berntsson
• "Från klasskamp till kulturkamp", Andrew Anthony
• "All makt är inte av ondo", Per Bauhn

Jag håller på att fila på ett längre inlägg om 1968 och dess arv. Men jag skulle uppskatta om ni har lust att diskutera Axess-artiklarna här på min blogg tills det inlägget kommer (och gärna även efter det). En bloggare som redan hunnit kommentera temanumret är Danne Nordling, som tillhör ett annat politiskt läger än jag. Det kan ändå vara läsvärt.

Om ni känner igen namnet Nick Cohen så kan det vara för att han är en brittisk vänsterliberal som brukar skriva i The Observer, och en av dem som stod bakom det så kallade Eustonmanifestet. Redan nämnde Karl Palmås skrev med anknytning till det ett inlägg på gruppbloggen Frihetligt Forum.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: 1968, 68-generationen, fyrtiotalister, fyrtioårskris, Nick Cohen, Lennart Berntsson, Andrew Anthony, Per Bauhn, Axess, Axess Magasin, Danne Nordling, vänstern, makt, klasskamp, kulturkamp, identitetspolitik, Eustonmanifestet, vänsterliberalism, The Observer, Frihetligt Forum, Karl Palmås

"Alfemo, Atlantik Halı, Bellona, Çilek Mobilya, Dinarsu, Doğtaş, İdaş, İstikbal, İşbir Yatakları, Kaşmir Halı, Kelebek Mobilya, Kilim Mobilya , Koleksiyon, Merinos Halı, Mondi Mobilya, Padişah Halı, Regina Mutfak, Samur Halı, Step, Tepe Home, Yağmur Mobilya, Yataş"
Kampanya 3 Ağustos - 9 Eylül 2007 tarihleri arasında geçerlidir. Kampanyada en fazla 150 YTL indirim kazanıbilir. Kazanılan indirimler 19 Eylül 2007'den sonraki ilk hesap özetinize yansıtılacaktır.İndirim imkanı sadece kampanyaya dahil olan Axess üye işyerlerindeki Axess POS cihazından yapılan işlemlerde geçerlidir.

Erken rezervasyon indirimleri başladı!

Kampanyada en fazla 250 YTL indirim kazanabilirsiniz.İndirim tutarı 27 Haziran 2007 tarihinden sonra ilk hesap özetinize yansıyacaktır.Chip-para kullanımları indirime dahil değildir.Kampanya, kampanyaya katılan Axess üyesi seyahat acentelerindeki Axess pos cihazlarından 1.750 YTL üzerinde yapılan işlemlerde geçerlidir.